Jag såg mina kamrater svettas. Med åkerhackor och yxor i sina darrande nävar. Och jag fyllde mina lungor och talade:

”Lyssna bröder! Inkräktarna ska motas ut till havs igen! Sen ska vi leva som förr.
De danska avskummen har skövlat gårdar på sin väg mot Visby, de har dödat och skändat Gotland, stulit vår fred!
Hör! Att riva den danske ryttaren ur sadeln vid Fjäle myr var en barnlek. En njutning att känna svärdet tränga in mellan plåtarna i hans rustning. Ha! Så han bedrog sig om sitt pråliga harnesk. Låt oss visa vad det kostar att angripa gutarnas ö. 
I morgon är en ny dag. Vi ska se solen stiga upp, äta, dricka och roa oss!”

Så talade jag. Och drev mina bröder in i döden.