Osteologins metoder

För att bedöma ålder studerar osteologen främst skallens ben, tänder, de långa rörbenen i armar och ben samt höftbenen. När vi föds är skallens delar inte hopvuxna. De så kallade skallsömmarna mellan delarna försvinner först i vuxen ålder. Det finns dock skillnader mellan könen och individuella variationer.

Tänderna utvecklas vid relativt fasta åldrar. Vid födseln har inga tänder brutit fram genom tandbenet. Vid cirka sex-sju års ålder har oftast de första permanenta tänderna vuxit ut. Vid 15 år är alla på plats.

Skelettets tillväxt kan också ge information. Ledernas ändar och benens mittdelar växer samman vid olika åldrar för olika ben.

Osteologer avgör vanligtvis könet endast på vuxna individer. Könsspecifika skelettdelar utvecklas först efter puberteten. Framför allt handlar det om bäckenet och skallen. Kvinnans bäcken är anpassat för att bära och föda barn. Det manliga kraniet är genomsnittligt större och mera massivt än det kvinnliga. Kvinnans ögonhålor är rundare än mannens mer rektangulära.

De långa skelettbenen i kroppen, i till exempel armar och ben, ger information om individens kroppslängd. Utifrån framför allt största längden på lårbenet kan kroppslängden beräknas. Resultatet grundar sig på mått tagna på skelett där individens längd varit känd.